Terapi

Ännu ett år har gått
Och jag har nästan tappat räkningen nu.

Jag undrar om vi hade känt varandra nu
(Om du fortfarande fanns)
Eller om du hade varit en sån vän
Som man sparar av nostalgi.
Och aldrig pratar med.

Hade du varit stolt över mig?
Hjälpt mig i svåra stunder
Och låtit mig hjälpa dig

Den här gången.


De säger att det inte var mitt fel
Och jag undrar

Om du ser mig från himlen och håller med dem
Eller om det är din röst som viskar i mitt hjärta
Att de bara säger så
För att muntra upp mig.

För även om huvudet vet
Så vet hjärtat annorlunda.

Och man ska väl följa sitt hjärta, eller hur det nu var.

Jag känner mig så orättvis
När jag lägger skulden på dig
För man ska inte tala illa om de döda.
Och så vidare.

Och ja känner mig så självisk
När jag inte lyssnar på alla uppmaningar
Om att det inte är mitt fel.

För innerst inne vet jag
Att om jag hade tröstat dig den kvällen
Så hade du inte gjort vad du gjorde.

Och jag önskar ibland inget hellre
Än att få byta plats med dig.

RSS 2.0