.

Jag är trött.

Så jävla trött.

På att ställa upp för dig.

Och att aldrig få något i gengälld.

.

Man kan tycka att det inte är mycket att begära att du för en gångs skull,

Inte skulle prioritera mig högst,

Men kanske bara försöka komma ihåg när vi avtalat att vi ska träffas och faktiskt dyka upp utan att jag ska behöva ringa dig

För att påminna dig.

.

Och hur svårt kan det vara, egentligen?

Att svara på ett sms när du inte är full.

.

Och hur svårt är det

Att svara i telefon?

.

Eller att själv föreslå ett datum

Eller bara att inte boka över de vi bestämt?

.

.

.

Jag frågar dig ibland varför jag fortfarande försöker.

Få tag i dig

Umgås med dig

Vara din vän.

.

Och du svarade en gång att jag lever på hoppet.

Du hade så jävla rätt.

.

Det sägs att det sista som överger människan är hoppet.

Så grattis.

För du har tydligen lyckats med det omöjliga.

.

(Soundtrack: http://www.youtube.com/watch?v=UvaEe160LMM )

.

Slår in ditt nummer, som jag känner som baksidan av mina händer.

Slår numret och utan att tänka på det

Trycker jag på "Ring upp"

Och väntar.

Och varje gång,

Precis som den förra,

Så tutar det upptaget.

Och jag blir alltid lika besviken.

Och det gör alltid lika ont.

.

I början kunde jag få höra din röst på det inspelade meddelandet.

Men ditt nummer har stängts av nu.

För det har ite användts på så lång tid.

Så lång tid.

Fast det känns som igår

Då vi skrattade ihop
Och bara hade varandra.

.

Vem har jag nu?

Vart ska jag nu ringa för att få prata med dig?

Eller bara få höra din röst, en sista gång till?

Bara en gång till.

En enda gång.

Till.

.

Och jag vet

Egentligen
Att det är för mycket begärt.

.

Och jag vet

Egentligen

Att du är borta.

.

Och ja vet

Egentligen

Att du aldrig kommer tillbaka.

.

Någonsin igen.